När rika skor sig på fattiga

Postkodlotteriets vd Niclas Kjellström-Matseke tjänar miljonbelopp varje år på fattiga i världen. Han säger själv att ”Det har gått så bra att han förtjänar en lön på nästan 11 miljoner på 3 år.” När de rika i världen skor sig på de fattiga är skillnaden makaber. Endast 23 procent av de pengar programmet drar in går till de behövande. Resten går till, som de så fint kallar det, ”driftkostnader” och i egen ficka. Att dra in pengar till de behövande i världen ska tydligen ge feta bonusar och höga löner. Då ett svältfött barn i Afrika kämpar för sitt liv redan vid födseln, kan Niclas stolt posera framför kameran uppklädd i stilig kavaj och med ett kritvitt leende.

Den stora frågan är ju hur mycket av dessa ”driftkostnader” som verkligen är driftkostnader. Om jag inte tar helt fel, betyder dessa kritvita leenden att mycket av driftkostnaderna går till att underhålla sig själv. Ett välvårdat yttre och bekvämt hem förtjänar man såklart om man är så snäll att driva in pengar till världens behövande, dit endast 23 procent av intäkterna går till rätt syfte. För när vi rika länder i världen ska ha kul och leka våra små lekar på teve, dör miljoner på andra håll i världen som inte ens har mat på bordet. Det är lite så jag känner för att kräkas så här en trevlig lördagskväll. Det är ändå såna här dagar jag faktiskt är stolt över att jag bara är en simpel industriarbetare. Jag har inte andras liv på mitt samvete, så jag antar att jag kan somna tryggt inatt.

Kikki ”Korven” Danielsson gråter ut igen!

Idag gråter Kikki åter ut i tidningen och passar också på att göra reklam för att hon även kommer att gråta ut i SVT:s ”Skavlan” ikväll. De ständigt rödsvullna ögonen gör snart bättre reklam i både tidning som teve än en hitsingel på MTV. Det fanns en tid då Kikki Danielsson var känd för sin musik och glädjen över framgången. Idag är det tyvärr en annan sida hon stolt visar upp.

Som de allra flesta av oss vid det här laget redan vet, är Kikkis mediala framträdanden inte längre en schlagerorkester med härliga sommavibbar från det forna 80-talet. Nej, idag består de av en hobbypsykolog och en ask servetter. Istället för att ständigt ha plågat oss tittare med att spela ”Bra Vibrationer” under varje framträdande så slår hon numera helt bakut och gråter ut så fort hon får chansen. Under de senaste 10 åren har vi aldrig sett henne i några andra sammanhang än då hon tycker synd om sig själv och världens arrangörer på något sätt konspirerar mot henne.

Är det inte korv hon trycker i sig till tårafloder så är det alkohol och medicin. Jag räknar med att se Kikki ”Korven” Danielsson gråta ut i media åtminstone 2 gånger per år. Det är i alla fall standard i dagsläget. Dock ska vi vara medvetna om att när hon har en bra period så kan det även ske 3 gånger per år. Förvänta er aldrig mer ett scenframträdande med bra vibrationer, för de enda vibrationer är de som ni får uppleva då en gråthulkandes Kikki sitter i tevesoffan och kräks av ångest. Kikki är inte tragisk, hon är rent ut sagt patetisk.

Linda Rosing är en lögnare

Oh, solen skiner och det verkar ha varit en av de bästa dagarna på hela sommaren, hittills i alla fall. Jag ligger däckad i… förkylning? Hur sjukt är inte det? Feber och ögonen fyllda med tårar, näsan snorar och jag måste snyta mig en gång i minuten. Jag är som en zombie, jag tål inte starkt dagsljus. Då börjar jag gråta ihjäl mig och vill bara gå och gömma mig i mitt förspikade sovrum. Måtte detta få ett slut redan imorgon! Jag kan ligga med laptopen i mitt knä en timme innan jag måste slå av den för att ögonen badar i tårar, men jag passar på att läsa lite nyheter och annat ointressant.

Råkade hamna på Linda Rosings meningslösa blogg och det slog mig hur mycket den människan faktiskt ljuger för sina läsare. Så öppet också, allt för att locka läsare. Tidigare ville hon att Klicks läsare skulle hjälpa henne att hitta sin bröllopsklänning. Sex stycken klänningar kunde man rösta mellan och när allting var över, och Linda hade fått sin stund i rampljuset, så visar hon de alla fingret och säger; ”Tyvärr blev det ingen av dom, men som ni säkert förstår så får inte min Peter se mig i förväg, för det betyder otur.”

Jag undrar hur många nya läsare till hennes blogg denna ”röstning” gav. Tjugofemtusen hade gett sin röst i tidningen i alla fall, så någon enstaka stackars människa måste ju i alla fall ha letat upp hennes blogg på internet. Hon har för vana att ljuga för sina läsare i bloggen. Frågestunder som aldrig blir av, bilder som aldrig kommer upp och det ena efter det andra. Kvinnan är snart 40 år och beter sig som hon hade kunnat vara i 15-20-årsåldern. Jag säger då det, ligger jag inte och gråter av det starka ljuset från skärmen till min laptop så gråter jag över att läsa den kvinnans blogg, och jag tror inte jag är ensam heller.

Bilden ovan är tagen från reportaget i Aftonbladet
Och av ren snällhet kan jag direktlänka till ”the outcome” i Lindas blogg.

Eminem- Hip-Hopens motsvarighet till Kikki Danielsson

Är det bara jag som reagerat över att varje gång Eminem låter sig intervjuas i media så plockar han fram sitt tycka-synd-om-mig-kort? Är det inte sin mor, flickvän eller sin tuffa ”ghettouppväxt” så är det överdoser och mentala problem. Jag reagerar ofta på när någon hela tiden använder sig av just detta för att få publicitet. I Sverige har vi ju Kikki Danielsson som alltid plockar fram samma kort, nu tårögt aktuell då hon avslöjat att hon för tillfället skriver på en tycka-synd-om-sig-själv-bok. Det skulle inte förvåna mig om även Eminem inom en snar framtid väljer att skriva en bok om hur orättvist behandlad han är av allt och alla och hur detta har gjort honom till en manodepressiv pillermissbrukare som ständigt går omkring med självmordstankar. Han har ju faktiskt redan gjort en tycka-synd-om-sig-själv-film, så jag tror snart han kommer skriva en tragikomisk självbiografi också.

Det finns någonting jag reagerar starkt över när det kommer till sådana här människor och deras ständiga jakt på allmänhetens sympatier. Det känns falskt och tillgjort på något sätt. En enkel genväg till lite mer framgång om man gör det på rätt sätt. Att ständigt gå och älta sin misär för andra känns inte äkta, speciellt inte om man gör det i media för att tjäna pengar på det. Det känns mer som att man fiskar efter nya sympatisörer som kanske inte hörde ens rop förra gången. I grund och botten handlar det nog också om ett väldigt dåligt självförtroende, där man hela tiden måste skylla sina brister på någonting. Istället för att stå för sina fel vill man så gärna göra sig själv till ett offer, och kan man dessutom tjäna en slant på det så är det ju en självklarhet att man kör vidare på det kortet.

Det finns någonting gemensamt i alla dessa personligheters ansiktsuttryck. De kan liksom aldrig se glada ut på bild. Inte ens i glada sammanhang. Kikki, sviken av hela Sveriges nöjesvärld, dränker sin frustration i alkohol. Eminem, den gråtmilda smygbögen som alltid ser ut att stå och gråta eller bajsa på sig när han tittar in i kameran. Varför kan de aldrig vara glada? Är inte andra kapabla att lägga märke till det?  Är det helt enkelt så att de vet att ni inte är det och därför utnyttjar det om och om igen för att dra in pengar? Gå till en psykolog och prata ut för Guds skull. Jag vill inte betala 10 kronor för att se era sorgliga ansikten i tidningen varje dag.